Hela dagen har jag funderat på vad jag ska skriva här, min första kärlek. Jag tänker berätta om den kärleken jag har till Marcus nu, för det är något jag aldrig känt innan. Jag har haft små romanser osv tidigare men inget som  det här.

Det där med kärlek är minsann konstigt & lite knepigt. Jag & Marcus träffades på nattbussen hem på min studentdag, mer om "första" mötet kan ni läsa HÄR. Det var ju egentligen inte första gången vi sågs, utan vi har gemensamma vänner & jag hade varit hemma hos honom vid några tillfällen med mina kompisar. Vi pratade inte då, tror knappt vi tittade på varandra.

Det som är så skönt med Marcus är att vi kompleterar varandra så ett himla bra sätt. Han är lugn, jag stressar runder. Han väljer att prata när vi bråkar, jag skriker. Han kan laga mat, jag är mindre bra på det. Han har lätt för att köra bil, jag har svårt. Jag är bra på att tolka & förstå, han bara är. Jag kan fortsätta hur länge som helst men jag tror ni förstår. Det den ena har svårt med kan den andre hjälpa till med.

Han är inte bara en pojkvän utan även en av mina bästa vänner. Allt går att berätta för honom, utan att han höjer allt för mycket på ögonbrynet. Knasig tycker han jag redan är. & visst är jag det, jag är av min egen sort. Precis som de flesta. Även om jag inte väljer att prata om precis allt, vet jag att jag kan - om jag vill. Att prata riktigt tjejsnack som vilka p-piller som fungerar, att mensen är sen & vilka skor som står högst upp på listan är saker som faktiskt är mindre intressanta för honom. Det är där mina tjejkompisar kommer in. Att berätta att mensen bara är sen på grund av lite för mycket stress, hade blivit en enda soppa. Men det går, det gör det.

Något annat som får vårt förhållande att fungera så bra är våra familjer. Vi passar perfekt in i den andres & det är så skönt. Familjen för mig är något av det viktigaste, därför är det så skönt att Marcus passar så bra in i min.

Han får mig även att le, må bra & han får mig att känna mig älskad. Vilket är något helt magiskt. Vi passar ihop, det är meningen att det ska vara vi. & visst är det härligt när man kan säga så!?