Jag sjunger med i Det är hon med Brolle, rösten är falsk men texten stämmer så himla bra, så man glömmer bort att man faktiskt inte kan sjunga bra. Tankar flyger runt i huvudet och ett leende bildas på mina läppar. Allting är alldeles nytt men ändå känns det som det alltid varit såhär - känslan är ny men inte skrämmande. Jag trivs och det är såhär jag vill ha det.

Det var inte alls tänkt att det skulle bli såhär, jag anade det inte alls. Och det är väl då Han dyker upp, när man minst anar det. Vännerna hade noga berättat detta för mig, att han kommer när han kommer. Man trodde liksom inte att det skulle bli nu, jag trodde nog aldrig riktigt på det om jag ska vara ärlig. "Han kommer när han kommer?", vem är han och när hade han tänkt dyka upp, jag hade gärna velat ha en liten förvarning, eller hade jag det?

Det var på nattbussen hem. Mina händer på hans rumpa när jag knep honom, varför vet jag inte. Det var så märkligt, det var som om man stod brevid och såg sig själv räcka ut armarna och ta tag om just han rumpa. Han vände sig om trots att alkoholen flöt runder i min kropp visste jag, jag bara visste. Vi satt tillsammans hela bussresan, hand i hand och jag bara visste. Hela jag log och det kändes rätt. Vi kom till hans stopp och han böjde sig fram och gav mig en kyss, en lång och varm kyss. Hela världen stannade och allting var just sådär perfekt. 

Efter att jag samlat mig och faktiskt funderat på vad som hände letade jag upp hans nummer, det var inte svårt och inom fem minuter hade jag det i mobilen. Skickade iväg ett sms, vad jag skrev minns jag faktiskt inte men hela natten/ morgonen pratade vi i telefon och det bara fortsatte. Allting var så naturligt. Allting var så rätt..

När du tog min hand jag visste redan då,
Det är Han, jag vill leva med
Det är Han jag vill åldras med
Det är Han jag vill dela alla dar
Det är Han som leder mig
Det är Han som tar mig hem
Det är Han , det är Han som jag älskar.