Nu ligger lillsyrran på sjukhuset igen, det är bara att vänja sig. Det kommer vara såhär ett tag till, tills hennes lungor blivit större & starkare. För det är dom som ställer till det en massa, i och med att de inte är färdig utvecklade helt ännu. Man blir så ledsen när man står brevid när mamma packar väskan, springer runder i hela huset för att se så att allt är med. Jag blir inte arg eller ledsen på Nathalie, det är ju faktiskt inte hennes fel, utan jag blir så frustrerad över hela grejen. Se mamma & Stefan vara så fruktansvärt trötta. Speciellt mamma, hon ser mer eller mindre ut som en zombie. Lilla mamma.

Nu när man mår som man gör, tänkte jag använde allt det negativa & ledsna till min träning. För jag måste komma igång, annars slutar jag som en fet gris. & det vill jag inte. Strävar inte efter att vara "smal", jag vill bara komma i mina favorit jeans igen. Det handlar om några kilo & att få magen någorlunda platt igen. Smal som en sticka kommer jag aldrig bli då jag avgudar mat. Mat är så himla gott, måste dock lära mig att äta nyttigt. Sallad & sånt trams. Uuuhe.

Köpte ett hopprep för någon vecka sedan, noll kondition. Selina rekommenderade det & sa att man skulle hoppa 10 minuter varje dag. Ställde klockan på mobilen & efter 30 sekunder höll jag på att dö. Kan nämna att jag inte har hoppat sedan dess, hehe. Skärpning på det med. Ska till prinsen nu ikväll, såfort Stefan kommit hem så mina syskon inte blir ensama. (De klarar sig en stund, men kan vara bra att prata igenom hur veckan kommer se ut, nu när mamma inte kommer vara hemma. =kaos) Fast vi klarar oss hyffsat bra, trots det. Här blir lite smutsigt & rörigt, men det är okej så länge mamma inte ser det.



bilden tagen förra veckan, med min webcamera..