Mina föräldrar. Mamma & pappa. Det är dem jag älskar mest av allt, vad annars liksom. I och för sig finns det olika sorters kärlek. Kärlek till en vän, mamma&pappa, pojkvän osv. Man kan till och med älska ett djur, jajjamensan. Det gjorde jag en gång, en hund. En väldigt fin hund, en boxer var det & när jag var hos pappa var det min hund. Även om jag var för liten för att ta hand om den. Den var min.

Tillbaka till mina föräldrar, mamma & pappa träffades de var unga & fick mig tidigt. Mamma hade nyss fyllt 20 & pappa något år äldre. Om det var rätt beslut, om dom var mogna? Knappast. Vilken 20:åring är mogen för barn? ( I know, det finns undantag. Det gör det. ) I alla fall, det höll i några år tills de flyttade ifrån varandra, min syster hade då hunnit titta ut & vi flyttade med mamma. Att mamma sen träffade sin nuvarande man något år efter det är en helt annan historia. Nu har jag två pappor. En riktigt & en på låsas. Kan man säga.

Pappa träffade vi varannan helg & det tyckte vi var toppen. Sorgligt att det bara var så lite, men det är väl så när föräldrarna inte bor i samma by/stad. Hos pappa var det bara några enstaka regler, sen lekte vi rövare varje gång vi var där. Det var alltid mat vi ville ha, inte mat som vi borde ha. Vi åt igelkottar (potatismos formad som en igelkotte med prinskorvar som taggar) köttfärsås & pasta. Pizza. Ja, allt vad nu små barn tycker om. Givetvis var det god mat hos mamma ,men mer köttfärslimpa & sådana saker.

Hos mamma skulle de vara ordning & reda. Hos pappa var det mer kaos i rummet. (Vi städade, det gjorde vi. Men dock inte lika noga & vi var uppe till långt in på natten (Till tolv!!) hos pappa. Vi hade det bra, med andra ord. En bra barndom.

Mamma är nu min bästa vän, vi står varandra nära & pappa är pappa. Han är den man går till om man behöver få något förklarat, typ hur sjutton man kör bil osv. Det dära praktiska som inte mamma kan förklara...

Jag älskar er, mamma & pappa. & Stefan. ♥

Hela dagen har jag funderat på vad jag ska skriva här, min första kärlek. Jag tänker berätta om den kärleken jag har till Marcus nu, för det är något jag aldrig känt innan. Jag har haft små romanser osv tidigare men inget som  det här.

Det där med kärlek är minsann konstigt & lite knepigt. Jag & Marcus träffades på nattbussen hem på min studentdag, mer om "första" mötet kan ni läsa HÄR. Det var ju egentligen inte första gången vi sågs, utan vi har gemensamma vänner & jag hade varit hemma hos honom vid några tillfällen med mina kompisar. Vi pratade inte då, tror knappt vi tittade på varandra.

Det som är så skönt med Marcus är att vi kompleterar varandra så ett himla bra sätt. Han är lugn, jag stressar runder. Han väljer att prata när vi bråkar, jag skriker. Han kan laga mat, jag är mindre bra på det. Han har lätt för att köra bil, jag har svårt. Jag är bra på att tolka & förstå, han bara är. Jag kan fortsätta hur länge som helst men jag tror ni förstår. Det den ena har svårt med kan den andre hjälpa till med.

Han är inte bara en pojkvän utan även en av mina bästa vänner. Allt går att berätta för honom, utan att han höjer allt för mycket på ögonbrynet. Knasig tycker han jag redan är. & visst är jag det, jag är av min egen sort. Precis som de flesta. Även om jag inte väljer att prata om precis allt, vet jag att jag kan - om jag vill. Att prata riktigt tjejsnack som vilka p-piller som fungerar, att mensen är sen & vilka skor som står högst upp på listan är saker som faktiskt är mindre intressanta för honom. Det är där mina tjejkompisar kommer in. Att berätta att mensen bara är sen på grund av lite för mycket stress, hade blivit en enda soppa. Men det går, det gör det.

Något annat som får vårt förhållande att fungera så bra är våra familjer. Vi passar perfekt in i den andres & det är så skönt. Familjen för mig är något av det viktigaste, därför är det så skönt att Marcus passar så bra in i min.

Han får mig även att le, må bra & han får mig att känna mig älskad. Vilket är något helt magiskt. Vi passar ihop, det är meningen att det ska vara vi. & visst är det härligt när man kan säga så!?

Tandläkaren sa att man bara ska bita ihop när man har något i munnen och annars ska man inte bita ihop...

Jag vill ju så gärna bita ihop & det är riktigt jobbigt att försöka att inte få tänderna att gå ihop. Mög.

Att försöka skriva om sig själv är som att vara tillbaka i skolbänken igen, du får en uppgift som ska lösas men du tycker att just denna lösningen är helt omöjligt att lösa. Lite så tycker jag det är när jag har försökt beskriva mig själv, för hur sjutton ska jag kunna skriva ner en presentation av mig själv, i enbart ord när jag knappt kan förklara för mig själv hur jag är. Men jag ger det ett försök!

Emelie är mitt namn, Sandra Emelie Sofie Gustavsson, för att vara helt korrekt. Bor tillsammans med min lite för galna familj. Jag har fyra syskon varav en liten bebis som är förtidigt nyfödd men mår numera nästan hur bra som helst. Nästan. Pappa Jocke har bott i huvudstaden i tre år & just nu bor han här nere i Skåneland igen, vilket jag & min syster tycker är kalas kul!

Jag tog studenten i somras, vilket var en av de häftigaste sakerna jag gjort i mitt liv. Att stå där på flaket & bara vråla, det är lycka. Total lycka. Balen var galen men ack så rolig, studentlekarna var roliga trots regnet & när vi turade var något ut över det extra. Gick omvårdnadsprogrammet & är nu utbildad undersköterska. Har ännu inte fått jobb som det, bara lite timmar här & där. Går alltså hemma mest, om jag inte är med min pojkvän Marcus eller fikar med en vän.. Körkortet kämpar jag med & undrar varför jag inte tog en intensivkurs istället. Någonstans långt där inne vet jag att det är för jag inte kan köra bil, är en livsfara i trafiken men det där börjar ordna upp sig med lite hjälp..

Till våren hoppas jag att jag får börja plugga till SSK, (sjuksköterska för er som inte kan vårdspråket) Så jag håller alla mina tummar & alla mina tår på att jag kommer in, hoppas hoppas hoppas!

Annars är jag för det mesta en glad och sprallig tjej som älskar livet. Är en ensamvarg & ensam tycker jag om att vara. Samtidigt som jag måste ha folk runt omkring mig. Har väldigt mycket tankar & funderar kring allt, jag är en tänkare & oroar mig ofta för saker som inte man inte ska behöva oroa sig för. Min humor är långt över det vanliga & ibland undrar jag om jag hamnat fel. Det har jag inte, har jag kommit fram till. Jag trivs med mitt liv & jag trivs med mig själv.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Marcus & Emelie. Emelie & Marcus. ♥
Idag har jag & M 5 månader tillsammans. 5 härliga, underbara och helt fantastiska månader. Han är min största kärlek & jag älskar honom något så enormt. Ikväll blir det en massa mys, pussar & kramar. ♥

Hej, hej på dig!

Klockan ringde 05.15, 05.30, 05.45 imorse samt att M's klocka ringde en runda runt 05.45 den också. Märks inte alls att vi är trötta & inte är några direkta morgonmänniskor. Även om det är jag som får stänga av alarmen så är vi ändå inte pigga. Cyklade från lägenheten vid strax efter sex, M skulle nämligen till sin praktik och systern min behövde sin cykel imorse. Suck.

Nu har jag dock vaknat till liv igen, äter en skål med flingor, laktisfri fil, socker (massvis) & kanel. Gott, mamma sitter brevid & dricker te. Gott det med. Nu ska jag strax krypa upp i soffan med mitt täcke. Idag är det mysdag.

Föresten, jag jobbade igår. J.o.b.b.a.d.e, & har även fått två turer i december. Det är inte mycket men ni kan tro att jag är glad!

ANNIE LARSSON: Nej, jag tänker absolut inte byta, tycker vi är riktigt söta ;)

 Nu ska jag slänga mig i duschen, känner mig riktigt ofräsch då jag inte minst sist jag tvättade året. Försöker få bort min otroligt dåliga ovana med att tvätta håret varje dag. Istället tvättar jag det runt tre gånger i veckan, ibland fyra. Beror lite på var man ska & vad man ska göra.

Senare i eftermiddag tänkte jag baka lussebullar, är så otroligt sugen på det så det skriker i min lussebulls-tarm. Mums. Hade man kunnat hade levt på lussebullar, nam nam.

Galet snygg outfit... Tror jag dör en smula. Skinnbrallorna måste jag ju bara ha, högst upp på julklappslistan! Tröjan var heller inte tokig den heller. Tomten, jag har varit snäll i år.

Alltid samma visa om vad man ska äta var dag. Ibland är jag så otroligt glad över att vara hemma, att jag bor hemma. Men idag ska jag och M äta hos honom, som vi gör var fredag. Då brukar vi lyxa till det, för pasta var och varannan dag är inte gott i längden. (Även om jag är en pasta galning, mums) Men ikväll tänkte vi slå på stort och göra en efterätt. Dock vet jag inte riktigt vad, får klura lite till!