Mina föräldrar. Mamma & pappa. Det är dem jag älskar mest av allt, vad annars liksom. I och för sig finns det olika sorters kärlek. Kärlek till en vän, mamma&pappa, pojkvän osv. Man kan till och med älska ett djur, jajjamensan. Det gjorde jag en gång, en hund. En väldigt fin hund, en boxer var det & när jag var hos pappa var det min hund. Även om jag var för liten för att ta hand om den. Den var min.

Tillbaka till mina föräldrar, mamma & pappa träffades de var unga & fick mig tidigt. Mamma hade nyss fyllt 20 & pappa något år äldre. Om det var rätt beslut, om dom var mogna? Knappast. Vilken 20:åring är mogen för barn? ( I know, det finns undantag. Det gör det. ) I alla fall, det höll i några år tills de flyttade ifrån varandra, min syster hade då hunnit titta ut & vi flyttade med mamma. Att mamma sen träffade sin nuvarande man något år efter det är en helt annan historia. Nu har jag två pappor. En riktigt & en på låsas. Kan man säga.

Pappa träffade vi varannan helg & det tyckte vi var toppen. Sorgligt att det bara var så lite, men det är väl så när föräldrarna inte bor i samma by/stad. Hos pappa var det bara några enstaka regler, sen lekte vi rövare varje gång vi var där. Det var alltid mat vi ville ha, inte mat som vi borde ha. Vi åt igelkottar (potatismos formad som en igelkotte med prinskorvar som taggar) köttfärsås & pasta. Pizza. Ja, allt vad nu små barn tycker om. Givetvis var det god mat hos mamma ,men mer köttfärslimpa & sådana saker.

Hos mamma skulle de vara ordning & reda. Hos pappa var det mer kaos i rummet. (Vi städade, det gjorde vi. Men dock inte lika noga & vi var uppe till långt in på natten (Till tolv!!) hos pappa. Vi hade det bra, med andra ord. En bra barndom.

Mamma är nu min bästa vän, vi står varandra nära & pappa är pappa. Han är den man går till om man behöver få något förklarat, typ hur sjutton man kör bil osv. Det dära praktiska som inte mamma kan förklara...

Jag älskar er, mamma & pappa. & Stefan. ♥