Aldrig tidigare har jag talat till Gud, det ligger liksom inte i min natur då jag inte är troende. Jag tror inte på själva Gud. Men jag tror på något större, att det finns något där. & idag ber jag lite extra, trots att jag inte är troende. För just nu är det så himla svårt...

Medans jag skriver detta rinner tårarna längs mina kinder & jag torkar bort dem hela tiden. Det är några envisa tårar, dem vill liksom inte ge med sig. Bara fortsätter att rinna. Det är inte rättvisst, livet är inte alltid det men hur mycket ska en familj behöva ta? Hur länge ska man behöva leva med en ständig oro långt där inne i kroppen?

Sjukhus blev vår vardag i somras. Vårt andra hem. Även om vi strängt förbjudet inte sa det högt, man ville inte börja tro det. Vårt hem, det är här på Tomtebogatan. I vårt rosa tegelhus. Familjen Gustavsson bor här, ingen annanstans. Inte på något sjukhus.

Jag är stolt över mig själv, att jag är en sådan stark person. För i dessa tider får jag ta väldigt mycket ansvar, mer ansvar än vad jag är van vid. Det är inga svåra saker, det som är svårt är att man ska få allt att gå ihop. Vardagen ska gå ihop med oron. Oron ska gå i hand med styrkan. För stark måste man vara, det går inte att lägga sig ner & ge upp. Det finns inte, att ge upp. Det är för svaga människor som tappat livsglädjen & vi har fortfarande vår glädje kvar.

Hur mycket allt sluta? Jag har inget bra svar på det, hur jag än försöker har jag inget svar. Vet knappt vad som händer, sitter här flera mil ifrån. Jag vet inte vad som sägs, vad dem gör & hur allvarligt det hela är. Det är allvarligt, för man skickas inte tillbaka till Lund om det inte är något. Jag andas ut en aning, dem är specialister där nere i Lund. Staden som vi lärt känna mycket väl. Det är väl tur att vi känner personalen där nere, även om jag tvivlar att hon hamnat på neo igen. Men vad vet jag, jag vet ännu inget. & jag längtar efter att få höra mammas röst. När hon säger att allt blir bra.

Så snälla du, som sitter där uppe, gör så att allt blir bra. För jag vill ha kvar min lillasyster. ♥

När ska allt der här ta slut & bli bra? Jag är trött på sjukhus, jag är trött på att ha en sjuk lillasyster. Låt henne bli frisk, så att vi slipper oroa oss. ♥

heeeeeeeeeeeeeej bloggis.

Det fick bra på worket idag, hehe... Märks att man inte är van vid att arbeta längre. Tråkigt då jag tycker det är super roligt att arbeta med dementa. Skratt hela tiden och när jag cyklade därifrån kom jag på att jag inte satte upp mig på listan. Attans bananer, men orkade inte vända så får väl göra det den 25 då det är jobb igen. Tur det är storhelg då, tjänar extra mycket & lika så nyårsdag. Tråkiga dagar att arbeta på kanske, men jag tjänar ju pengar & dom lär behövas i janurari om jag börjar plugga...

Sitter här med blött hår. Det värsta jag vet, det är så äckligt att ta i men mitt hår är snyggast när det är lite blött. Får så fina "lockar" då, får komma på något sätt så jag kan bevara det. För när det torkar så blir det bara fluff. Fluffiduff..

Ikväll ska jag hem till min pöjkvän. Båda är krassliga & hela dagen har vi skickat uppdateringar om hur dåååligt vi mår osv. Gulligt. Män blir så gnälliga när de har en liten förkylning på gång, men denna gången förstår jag, Jag mår ju också dåligt... Blir lite halv röriga inlägg. Har inget speciellt att skriva om, skriver mer imorgon. Då får jag ha listat ut något vettigt att skriva om!

Puss ♥

Hej.

Idag har varit en sådan där mys dag, okej då. Att hämta bettskenan var inte så mysigt men att åka hem till Selina. Äta kebab & något gott bröd, snacka om allt möjligt & sen bytade vi produkter med varandra. Eller bytade & bytade. Mer köpte, typ. I alla fall fick hon mina hårkontrollen som jag nämnde innan & jag fick en hårinpackning. Ska prova den imorgon, skriver mer om den imorgon.

Nu är jag hemma & helt slut i huvudet. saknar Marcus som är alldeles för långt borta. Det är ju såna här dagar han ska finnas här. När allt är kaos i huvudet & jag brukar krypa  upp i hans famn. Han håller på med mitt hår & säger hur fantiskt bra jag är. (Ja, ibland vill man bara höra det...) Han är bra, min Marcus. & han är också fantastisk. I miss you, kom hem hel! ♥

Ska snart plugga teori. Körning imorgon, med Selina. Wooooohooooo! Kan det bli mer toppen eller?

Gooooooooooooodmorgon!

Somnade sent, låg & natt smsade med min bästaste vän Selina. Ingen av oss kunde sova så vi pratade om onda magar, hårkontroll (komplett näring för hår, hud & naglar). Använder inte mina tabletter längre då jag redan efter några dagar tyckte att jag fick extra mycket hår - på delar av kroppen som där inte ska vara hår... Så hon ska köpa dom av mig, bestämde vi.

Idag ska jag till tandis  & få min bettskena. Äckligt. Verkligen. Men måste, för har så jävla ont i käkarna när jag vaknar = ligger & spänner mig. Gör det även när jag är vaken, exempel när jag ser på tv, funderar eller sitter vid datan. Gör det nu faktiskt, måste lära mig att man inte ska ha tänderna ihop om man inte tuggar på något. Efter det ska jag ta tåg & buss till Selina. Det står onsdags-mys på schemat. Det är väl alltid kul att sitta och tragga med någon man tycker om!  Tjejsnack helt enkelt. Vi skulle även gå en runda då våra kroppar skriker efter motion. I alla fall min. Suck, vilka behov den har!

Nu ska jag äta en god frukost & sedan göra vid mig. Känner hur tiden rinner iväg, men är man långsam så är man.

Min man är på Island. Flera mil bort & jag gillar det inte. Men, han är hemma igen på lördag så det är inte sådär värst många dagar han är ifrån mig. Han är där med skolan, någon miljökurs pratade han om. Killarna tänker mer på hur ofta de kan festa till det där borta än att faktiskt se landet. Jag äääääälskar nya länder, kultur & historia.

Igår när han packad, lyckades jag smyga ner en liten lapp. Rätt så lång, med några fina kärleksord från mig. Hoppas han hittar den när han ska lägga sig. Att skriva små lappar & lägga dem överallt är jag bra på. När hans skulle till praktiken hade jag lyckats lägga en lapp med "Jag älskar dig, Marcus" bland hans mackor till frukosten. Det är såna saker som får förhållandet att bli sådär små små pännande. Mer än vanligt.





från när Marcus fyllde 18. Överrasknings middag på g!