Så underbart fina människor det finns, som bryr sig & stöttar mitt i allt det svåra!

Somnade en stund på soffan, helt slut i hjärnkontoret. Alla hade tydligen gått hem för dagen & jag stängdes ner. Vaknade av telefonen. Helt yrvaken & om jag inte minns helt fel var det en helt annan signal än vad vi brukar ha? Knasigt.. Efter min lilla powernap känner jag mig ännu mer trött, sova är så himka skönt & man slipper liksom vara närvarande, även om man vill vara det också. Barnen är hos farmor & farfar. Äter middag där, en sak mindre att tänka på!

Körde föresten idag, kommit en bit på vägen enligt körläraren & jag var duktig. En del små missar men man är ju inte mer än människa. Dock tycker jag att jag står & stampar på samma plats. Tydligen inte. Okej, har en imorgon också. Lektion då, tidigt på morgonen & jag blir lite sur på mig själv när jag bokat in den allra tidigaste. Vaaaaaarför, när vi bor hundrasjuttioelva mil från stationen (överdrev, någon kilometer. eller två.) Bara att bita i det sura äpplet, klä på sig varmt.