När jag var liten sa alltid min pappa till mig & min syster att vi skulle stanna upp en stund & tänka efter hur bra vi har det osv. Jag tyckte detta var riktigt jobbigt, jag förstod inte riktigt att alla inte har det så bra som jag hade det/har det. Idag använder jag det väldigt ofta, det där med att stanna upp. Jag lever gärna i nuet men helst i framtiden, jag pratar ofta om vad som kommer hända, vad jag ska göra & vad jag vill. Men glömmer ofta bort att leva i enbart nuet. Det är bra att ha framtidsplaner,drömmar osv men glöm inte bort att leva just nu. Just idag.

Under hela gymnasietiden pratade jag om att jag ska minsann läsa på högskola, jag ska bli sjuksköterska för att sedan bli barnmorska. Helst allt innan jag blir 30. Det är 10 år tills dess, men jag har pratat om detta som det låg två år fram. Samtidigt som jag skulle bli utbildad barnmorska skulle jag hinna få barn, gifta mig & köpa hus med en underbar trädgård. Allt finns i mitt huvudet, jag vet precis hur jag vill ha det. Men på under gymnasietiden var jag så uppslukad av detta, att jag skulle, så jag glömde bort lite att leva just då. Visst levde jag, jag andades, blev sjuk osv, men jag siktade in mig på mitt mål att jag nästan trodde att jag studerade vid högskolan fast jag enbart läste andra året på gymnasiet.

Jag hade föreställt mig hur jag skulle reagera när dom ringde från skolan för att tala om att jag fått en plats, första gången jag sökte kom jag inte in & andra gången blev jag reservplacerad som nummer 5 i kön. I mitt huvud grät jag när hon sa att jag kom in, & visst grät jag i verkligheten också. Mest över att jag hade nått mitt mål, jag hade kommit in på högskolan. Jag, Emelie, tjejen som inte skulle lyckas här i livet enligt mina tidigare lärare under låg & högstadiet.

Men nu när jag tänker efter, nu när jag just idag stannade upp för att tänka efter så som min pappa lärt mig att göra, kom jag fram till att mitt mål har ändrats. Det handlar inte längre om att jag ska läsa, utan hur jag ska lägga upp de här tre åren på bästa sätt. För jag är ju antagen, jag är ju student vid Kristianstad Högskola & om tre år är jag legitimerad sjuksköterska. Jag kommer ha en sjuksköterskeexamen samt en kandidatexamen i omvårdnad. Det är rätt coolt.

Det är otroligt roligt att titta tillbaka på vilka mål man hade för några årsen men också vilka mål man hade nyligen, kanske mål som man satte upp för sex månader sen.

Just idag stannade jag upp & insåg hur bra jag har det. Jag såg även att mitt mål har ändrats, jag lyckades ju faktiskt komma in på själva skolan. & jag är bra som jag är, jag duger. Nu kämpar vi med nästa mål!