Vaknade upp imorse med världens dunder förkylning... Härligt värre. Trots det har jag ändå fått gjort otroligt mycket här hemma, med hjälpt av mitt hjärta. Han är bäst! Lämnade han på stationen för en stund sedan, alltid lika tråkigt att skiljas åt men det blir roligare sen när man ses. Då det finns massvis med saker att prata om. Det bästa är att jag får låna hans puck, så kan lika i sängen med datorn. För jag orkar snart inte vara uppe, det gör ont när jag andas och huvudet sprängs snart. Näsan lika så, nej usch.

Tänkte även söka lite jobb nu innan jag fortsätter med min städning, det är tråkigt när man inte får svar. Riktigt deprimerande men jag gråter inte för det. Får jag inget så klarar jag mig ändå, på något sätt... Det löser sig alltid, som min mamma brukar säga. Föresten kommer hon kanske hem idag, men bara kanske och då över en natt. Jag längtar!



Jag i våras under en utekväll i Ängelholm