Skickade nyss lite tanke sms till min kära pojkvän. Undra vad han tänker om mig när jag väl sätter igång...

Jag: Mina visdomständer börjar komma där uppe, kul att dom egentligen inte får plats
i munnen. Dom växer kanske ut genom kinden. Ahhhha!
M: Hahhaha, ja kanske det! det hade sett vackert ut...
Jag: Tror jag med, så kan jag knyta ett rött band i den, så hittar du alltid mig om
jag skulle komma bort, Rätt smart med tanke på att det nog inte är någon annan
som ser ut så.
M: hahaha, ibland så skrämmer du mig.

Det känns som jag bor på jobbet, visserligen är det mitt andra hem just nu men känslan är jobbig. Jag vill vara nere i Lund, jag vill pussa på min pojkvän och jag saknar alla myskvällar med mamma. Och andra sidan gör jobbet att man längtar extra mycket efter just allt det dära, att åka ner till Lund och mamma är något som man verkligen längtar till och att inte träffa prinsen min varje dag gör förhållandet mer levande och spännande. Vi hinner verkligen sakna varandra.

Idag hade jag en a2-tur, vilket innebar jobb mellan 07.30-15.00. samma imorgon. Sen har jag två dagar ledigt för att sen börja jobba igen på söndag, 07.00-16.00. Money money. Och det gillar vi verkligen skarpt. Imorgon blir det jobb då till 15.00, hem snabbt och fixa sig för att sen ta tåget till Helsingborg, träffa pappa och sen på kvällen kör han ner mig till M, ska sova hos hans pappa en natt. Ska bli kul att träffa honom, sen på fredag åker vi till Lund, hälsa på lillasyster och sedan äta ute, shoppa osv. En riktig mysdag med andra ord. På kvällen vet jag inte vad som händer, fest kanske - eller ännu mer mys.

Nu ska jag skutta in i duschen, göra mig fin från topp till tå för att sedan packa väskan och sova. Kommer vara en fullspäckad dag imorgon.... 

Jag sjunger med i Det är hon med Brolle, rösten är falsk men texten stämmer så himla bra, så man glömmer bort att man faktiskt inte kan sjunga bra. Tankar flyger runt i huvudet och ett leende bildas på mina läppar. Allting är alldeles nytt men ändå känns det som det alltid varit såhär - känslan är ny men inte skrämmande. Jag trivs och det är såhär jag vill ha det.

Det var inte alls tänkt att det skulle bli såhär, jag anade det inte alls. Och det är väl då Han dyker upp, när man minst anar det. Vännerna hade noga berättat detta för mig, att han kommer när han kommer. Man trodde liksom inte att det skulle bli nu, jag trodde nog aldrig riktigt på det om jag ska vara ärlig. "Han kommer när han kommer?", vem är han och när hade han tänkt dyka upp, jag hade gärna velat ha en liten förvarning, eller hade jag det?

Det var på nattbussen hem. Mina händer på hans rumpa när jag knep honom, varför vet jag inte. Det var så märkligt, det var som om man stod brevid och såg sig själv räcka ut armarna och ta tag om just han rumpa. Han vände sig om trots att alkoholen flöt runder i min kropp visste jag, jag bara visste. Vi satt tillsammans hela bussresan, hand i hand och jag bara visste. Hela jag log och det kändes rätt. Vi kom till hans stopp och han böjde sig fram och gav mig en kyss, en lång och varm kyss. Hela världen stannade och allting var just sådär perfekt. 

Efter att jag samlat mig och faktiskt funderat på vad som hände letade jag upp hans nummer, det var inte svårt och inom fem minuter hade jag det i mobilen. Skickade iväg ett sms, vad jag skrev minns jag faktiskt inte men hela natten/ morgonen pratade vi i telefon och det bara fortsatte. Allting var så naturligt. Allting var så rätt..

När du tog min hand jag visste redan då,
Det är Han, jag vill leva med
Det är Han jag vill åldras med
Det är Han jag vill dela alla dar
Det är Han som leder mig
Det är Han som tar mig hem
Det är Han , det är Han som jag älskar.